Hej,
Läste nyss en blogg om en 17årig flicka som mist sitt barn under graviditeten, min första reaktion var, gud vad skönt för barnet att inte få en sådan ung mamma, jag har inget emot de som skaffar barn när de har jobb och kan försörja sig när de är unga. Men flickan i fråga, gick inte i skolan, hade inget jobb och pojkvännen gick på praktik.

Det visade sig att de hade planerat att skaffa barn, hur tänker man då? Hur ska man kunna försörja ett barn när man knappt kan försörja sig själv, när man behöver vända på varenda krona redan innan man har ett barn att ta hand om. Man kan inte bara tänka på sig själv och inte tänka på framtiden för då hade jag haft barn för länge sedan, vem ville inte ha barn redan när man var si så där 15år gammal, men det gäller ju att tänka på barnets bästa, och tro mig det är inte att leva på socialen hela livet för man inte har möjlighet att skaffa jobb på grund av barnet, jag tror inte speciellt många är beredda att anställa en 17åring med småbarn. Varför inte vänta tills i alla fall en utav de blivande föräldrarna har fast jobb?

Det finns skydd och möjlighet till abort i Sverige men om man trots det blir gravid av misstag och väljer att inte göra abort är en sak, för då har man inte tänkt tanken innan, att man vill ha barn NU, trots att man inte har råd, för det löser sig alltid, man har inte planerat barnet. Det spelar ingen roll om man "kan ta hand om barnet", ge barnet kärlek etc, om man inte har råd att försörja det!