Tvåvägskorsning
Vissa människor vet man att de alltid finns där, det kan gå månader, år, men ändå skänker man dem en tanke ibland. Man kan ringa dem och prata som om det var dagen innan man talades vid, trots att det var länge sedan sist. Inget är förändrat, man är inte avaktande mot varandra, man pratar om allt, man behöver inte fråga vad människan gjorde igår eller ska göra i morgon för det finns mer väsentliga saker att tala om, om sitt tillstånd, om kännslor, om tankar.
Frågan är bara varför det är så, att man håller kontakt trots att man inte pratar med varandra. Att man vet att förhållandet inte förändrats trots att åren gått. Kanske är det så att man är så olika att man förstår sig på varandra så bra, man vet hur den tänker, för den tänker inte som en själv.
Vi kommer alltid stå vid en tvåvägskorsning och välja olika vägar, men vi möts alltid igen. Vi kommer aldrig följas åt sida vid sida, det blir för mycket.
Trycket
Nu har jag fått lättat på mina tankar, det känns mycket bättre nu
Tack!
Sov gott
Kontroll
Hur kan man med att säga till mig att inte göra en sak och sedan gör det själv, vid ett flertal tillfällen har människan i fråga sagt till mig att inte stöka ner, att inte ha saker över allt. När jag sedan går runt med honom och visar vad han har överallt så har vi kommit fram till att vi har lika många onödiga saker framme, ändå tar han upp det gång på gång, och saker och ting upprepas.
Hur kan du med att söka upp killar och prata med dem på internet, vill du vara otrogen, vill du knulla med dem? Något i den stilen löd det, och sedan sitter du och knyter nya kontakter. Jag har inget emot att du skriver med tjejer, men att säga till mig att göra saker som du själv gör är enligt mig väldigt orättvist.
Jag förklarade i ett tidigt skede att jag inte ville ha någon som kontrollerade mig, ingen som var svartsjuk, för jag tål det inte. Jag vill kunna göra som jag vill, och att du ska lita på mig. Jag har varit i svartsjuke-situationen flera gånger, och du sa att du inte var sådan. Så lev upp till det, du har haft över ett år på dig att bevisa motsatsen, men icke sa nicke, du är ett kontroll-freak. Men jag kan inte förneka att jag älskar dig.
Sluta vara så osäker på dig själv för jag tänker inte lämna dig
Men!
Ett förhållande som bygger på otillit fungerar inte i längden
Reaktion
Hej,
Läste nyss en blogg om en 17årig flicka som mist sitt barn under graviditeten, min första reaktion var, gud vad skönt för barnet att inte få en sådan ung mamma, jag har inget emot de som skaffar barn när de har jobb och kan försörja sig när de är unga. Men flickan i fråga, gick inte i skolan, hade inget jobb och pojkvännen gick på praktik.
Det visade sig att de hade planerat att skaffa barn, hur tänker man då? Hur ska man kunna försörja ett barn när man knappt kan försörja sig själv, när man behöver vända på varenda krona redan innan man har ett barn att ta hand om. Man kan inte bara tänka på sig själv och inte tänka på framtiden för då hade jag haft barn för länge sedan, vem ville inte ha barn redan när man var si så där 15år gammal, men det gäller ju att tänka på barnets bästa, och tro mig det är inte att leva på socialen hela livet för man inte har möjlighet att skaffa jobb på grund av barnet, jag tror inte speciellt många är beredda att anställa en 17åring med småbarn. Varför inte vänta tills i alla fall en utav de blivande föräldrarna har fast jobb?
Det finns skydd och möjlighet till abort i Sverige men om man trots det blir gravid av misstag och väljer att inte göra abort är en sak, för då har man inte tänkt tanken innan, att man vill ha barn NU, trots att man inte har råd, för det löser sig alltid, man har inte planerat barnet. Det spelar ingen roll om man "kan ta hand om barnet", ge barnet kärlek etc, om man inte har råd att försörja det!
