Kan inte sova, vill inte, är ledsen.
Känner mig så ensam, trots att du ligger brevid.
Hade velat krypa intill min mamma och gråta.
Hur kan du vika ut mig sådär? När du också är del av
problemet? När det är saker du sagt och gjort som fått
mig att se på saker på det här viset? Inte se till
bakgrunden.

Du kan inte tro att du kan göra saker, när jag inte gör saker
som jag inte hade gillat om du gjorde...
Visa respekt för din medmänniska. Visa förståelse, allt är inte
orättvist.

Man måste prata om saker och ting, inte bara anta eller göra
saker för att hämnas eller jävlas.
Jag är inte omöjlig!

Jag älskar dig.